Lövjeri är våra förmödrars botekonst.
Lövjeri är ett mycket gammalt fornnordiskt ord som kommer av isländskans lyf, lif, som ursprungligen har betytt läkemedel och betecknar botande med hjälp av örter. Lövjeri är naturens medicin och visdom, naturpedagogik, naturens krafter, örtmagi, ritual och ceremoni.
En lövjerska är en läkekvinna. En nordisk läkekvinna. Ordet ”lövjerska” kommer ur ordet ”lövjeri” och lövjerskor arbetar med lövjeri.
Det som är utmärkande i lövjerskornas utövande är att en del av deras arbete är teoretisk och en del är magisk. Det är denna kombination som balanserar och fyller arbetet med botekraft och kärlek. Genom att koka en salva och läsa över den, signa den, fylls den inte bara med örternas läkande förmågor utan kraftsätts med andra former av läkning. Förr i tiden ansågs en salva vara verkningslös om ingen signat den.
Utan lövjerskorna och deras kunskaper hade vi inte överlevt. Lövjeri är läkning och medicin. Lövjeri har en starkt andlig och kvinnlig förankring med starka rötter i den nordiska shamanismen.
Vi kan läsa i Eddan, i Fjölsvins ordskifte, om Lyfjaberg, Läkeberget, där Freja och hennes nio kvinnliga medhjälpare, diserna, höll till. Vi tittar närmare på Diserna och deras egenskaper. Kan vi hitta nycklar till bot och välbefinnande genom deras namn? Kan vi översätta disernas egenskaper till något vi har användning för idag och i så fall hur?
Lövjerskor var i stor utsträckning botare, ”de kloka”, som befolkningen anlitade när någon människa eller djur blivit sjuka. När människor gick till lövjerskor för bot och hjälp var en del av behandlingen teoretisk genom läkeörter och en del rituell/magisk genom exempelvis örtmagi i form av trollpåsar eller signeri, det vill säga verbal magi.
Under 1500-1700 talen kunde människor i Sverige bli åtalade för att ha utövat lövjeri eller trolldom. Det är signerierna, det vill säga läsningarna och ramsorna, som var åtalbart.
Lövjerskorna ansågs vara den ”vita magins” utövare.