Under sommaren 2024 var jag med i ett roligt och lärorikt projekt genom Örebro läns museum där jag färgade ullgarn med växter från vårmarkerna. Det blev många vackra färger och en av mina favoriter att färga med blev brakved. Det finns flera fina filmer om växter från just våtmark i dessa filmer som ligger på Youtube. Låt dig inspireras!
Information om projektet från Nämnden för hemslöjdsfrågor:
”Projektet Vass och blodröda segel, initierat av Örebro läns museum i samarbete med lokala kommuner och organisationer, syftade till att undersöka våtmarkers betydelse för slöjd och hantverk inom ramen för UNESCOs biosfärprogram.
Inom projektet har sex inspirerande kortfilmer om våtmarksslöjd som visar hur material från våtmarker kan användas i slöjd.
Vass och blodröda segel har sitt upphov i Örebro läns museums samarbete med kommuner och organisationer runt Hjälmaren. En förståelse av landskapet är inte möjlig utan att väga in människans samverkan med sin miljö genom historien. Slöjden och relationen till, och med, landskapets material är en bärande berättelse. Nu är våtmarker välkomna igen och vi visar att dessa är viktiga inte bara för biologisk mångfald, utan som en resurs för slöjdare och hantverkare. Vi har härmed etablerat begreppet Våtmarksslöjd.
Filmerna och en sammanställning av våtmarksväxter är underlag för museets fortsatta arbete med landskap och slöjd.”
Nämnden för hemslöjdsfrågor beviljade projektet Vass och blodröda segel stöd under 2024.
I Tyskland var sedan 900-talet en örtmässa, benedictio herbarum, knuten till Jungfru Marie Himmelsfärd den 15 augusti. Det talar för att örtmässan kan ha varit känd även i Sverige med hänvisning till Sveriges och Tysklands handelsförbindelser. Örtmässor har förekommit i Danmark där växter som samlades in under tiden 15 augusti till 8 september ansågs besitta en särskilt läkande kraft.
Mariaskåp/altarskåp, Hammarö Kyrka.
Enligt Olaus Magnus var detta en tid ”då alla slags frukter varda välsignade”. Han nämner även att ceremonier utfärdades på den heliga jungfruns dag.
Slåtterblomma/ Jungfru Marie Hjärta. ”När slåtterblomman slår ut sin vita kalk är det dags för bonden att börja med slåttern.”
Om solen sken den 15 augusti utlovades en god skörd. I Marialäsningar, som nedtecknats långt efter reformationen, är texten inspirerad av katolska signelser. Dessa lästes för att skydda skörden från skadedjur.
Här är några rader ur en skyddsformel mot skadedjur, från omkring 1500:
”…Jag manar er möss, råttor och ormar, med Jungfru Marie bedrövelse, som hon hade för sin käre son, och den glädje hon hade sedan, Jag manar er möss, råttor och ormar, av min gård…..”
Trots att Marias inflytande minskade inom den officiella kyrkan så var hon en viktig gestalt inom folkmedicinen.
Vårfrudagen är den dag i kyrkoåret som Jungfru Marias havandeskap anses börja. Anledningen till att den 25 mars valdes som bebådelsedag var främst att detta var den officiella dagen för vårdagjämningen i äldre tid. Kyrkans lärde menade att världen måste ha skapats just vid vårdagjämningen och i samband med detta bör Kristus, Världens ljus, också ha avlats då. Det är exakt nio månader mellan vårfrudagen och juldagen de hedniska romarna firade ”den oövervinnliga solens dag”.
Vårfrudagen är en katolsk ”Mariadag” som ännu lever kvar hos oss. Denna dag har fått en del gamla vårtraditioner knutna till sig och en symbol är en trana som kommer flygande med ett ljus i näbben. Med detta avses vårdagjämningen med ljusets ankomst.
Namnet Vår Fru har en lång tradition och är beteckningen på de frukbarhetsgudinnor vi omges av inom nordisk mytologi såsom Freja.
Vår vanligaste orkidé har flera namn och tillexempel Jungfru Marie hand. Växten är knuten till nordisk fruktbarhetsmystik och bar en gång namnet ”Friggagräs”.
I svensk folktro har associationer gjorts till den jungfruliga renheten och man har då kommit att tänka på renhet i mera konkret mening. Vanlig är tron att vattnet vid den här tiden innehåller tvål eller ”en god lut för rengöring av kläder”. Smältvattnet ansågs som mjukt och användbart för tvätt och rengöring. På vårfrudagen bör kläder vädras, för då kommer det inte mal i dem.
BJörklöv innehåller saponiner som duger gott till att tvätta sig med! Särskilt fin och helande egenskap har de tillsammans med källvatten från någon helig källa.
I gamla bondehem gällde regeln att gårdsfolket skulle gå till sängs i dagsljus eller göra ifrån sig sysslorna i ladugården i dagsljus från och med vårfrudagen. Därmed sparade husbondfolket på talgdankarna. Man kom även att tävla om vem skulle komma först i säng, för den som gjorde det skulle först få sin gröda under tak. Den som sist i säng den dagen skulle bli senfärdig för resten av året och fick dessutom öknamn som ”vafferfisen, loppekungen eller lusborsten”. Man sade att ”tranan bär ljus i säng”.
I Värmland fick barnen ”springa trana” på vårfruafton eller ”tranekvällen” som är kvällen före vårfudagen. Barnen fick springa barfota i snömodden och värmde emellanåt fötterna på gödselstacken. Detta gjorde man för att få starka fötter inför sommarens barfotagång. En annan transed att var att anonymt kasta in ritade tranbrev till bekanta.
På vårfrudagen är våfflor en stående rätt och det beror på ett missförstånd orsakat av ett snabbt uttal av dagens namn: ”Våfferdagen” eller något likande. ”Våffeldagen” har blivit en vanlig beteckning istället för Vår Frus Dag.
”Om vår fru natten fryser till
kölden länge vara vill.
40 nätter skall det dröja
innan bonden sen kan plöja. ”
Snart är det dags att skåla i björksav! OBS! Savning ingår ej i allemansrätten.
Här är ett recept på våfflor inspirerat från Hildegard av Bingen. Våfflorna blir frasiga och jättegoda!
3 dl dinkelmjöl
3 dl vatten
2 tsk honung (eller socker)
50 gram smör
1/4 paket jäst
1 krm salt
Smält fettet, häll i vatten. Blandningen skall bli fingervarm (37 grader). Smula i jäste. Bland i salt och honung. Rör om, låt stå tills det börjar jäsa. Vispa ner mjölet och låt jäsa 10-20 minuter. Hetta upp våffeljärnet, pensla första gången med fett. Häll i smet och grädda våfflorna gyllenbruna. Servera med sylt och grädde eller kesella.
Sverigefinnar är en nationell minoritetsgrupp i Sverige.
Den här dagen har firats sedan 2011 och 2012 beslutade Svenska Akademien att den 24 februari ska anges som Sverigefinnarnas dag i Akademialmanackan
Syftet med dagen är att synliggöra den sverigefinska minoriteten som en del av det svenska kulturarvet; dess historia, språk och kultur.
Att just den 24/2 har valts beror på att det är folklivsforskaren Carl Axel Gottlunds födelsedag. Han levde mellan åren 1796 och 1875 och var en finländsk folklorist och författare. Carl Axel Gottlund skrev år 1821 en dagbok där han beskrev livet på Finnskogen i Värmland och Solør.
Matsmäss/Matteusdagen var en viktig märkesdag på Finnskogen med samma datum som Sverigefinnarnas dag. Detta var dagen då djuren vaknade upp ur vintersömnen.
Kaisa Vilhuinen-priset är ett sverigefinskt litteraturpris som delas ut vartannat år av Föreningen för Sverigefinska Skribenter (RSKY). Första gången priset delades ut var 2005. Priset tilldelas en sverigefinsk författare som är bosatt i Sverige och som skriver på finska. Priset kan ges till såväl en roman, diktsamling eller antologi som utkommit de två senaste åren. En författare kan också få priset för hela sin produktion.
Kajsa Vilhuinen ”Finnskogens sista traditionsbärerska. Foto: Bror Finneskog
Priset har fått namn efter runosångerskan Kaisa Vilhuinen, som levde på Finnskogen i Värmland. Kaisa levde mellan åren 1855- 1941. 2021 års pristagare var Maarit Turtiainen
Innerligt tack till er alla som hör av er om önskemål om att komma på kurs!
Du är välkommen till Finnskogen i norra Värmland. Miljön är fantastisk och du ges möjlighet till unika upplevelser. Datum för kurser och andra evenemang uppdateras allteftersom i kalender
Ordet ”kyndelsmässa”, som även kallades ” kvindersmäss” är båda varianter på det gamla verbet ”kynda” som betyder att tända.
Under katolsk tid var detta en ljusfest, ”missa candelarum”. Det latinska ordet ”candela” betyder ”vax- eller talgljus”. Det fornnordiska ordet ”kyndel” innebär ”fackla”, ”bloss”, eller ”ljus”.
Göje månad är ett urgammalt svenskt namn på februari månad. Göje är utveckling ur ”Goe” och” Gói” som kommer ur Goa. Goe är troligen samma sak som isl. gói, vilket betyder ”tunn snö” eller ”spårsnö”.
Kyndelsmässodagen var förr i världen en helgdag och firades som ljusfest. Kyndelsmässodagen firas den 2 februari och var en helgdag ända fram till år 1772. Festen går tillbaka till dagen för Jungfru Marie kyrkogång på fyrtionde dagen efter Jesu födelse. Enligt Mose lag skulle en kvinna som fött barn underkasta sig den sk. reningen. Februari har med ”februa”, rening, att göra.
Antikens romare höll en eldfest den 15 februari som kallades ”lupercalierna”. Detta ord kommer ur latinets ”lupus” som betyder varg. Festens ursprungliga syfte var kanske att skrämma bort vargarna inför boskapens betessläppning. Det som passade i kristen klädnad var just ljusceremonin och denna ceremoni satte spår i namnet ”kyndelsmäss”. Lupecalierna flyttades och sederna följde med till den 2 februari.
Från ”kvindersmässa” kunde man associera till ”kvinnomässa” och menade att detta var den rätta dagen för kvinnorna att festa.
I Norden sammanföll festen i tid med ”Disablotet” som under hednatiden firades i Gamla Uppsala vid fullmånen efter trettondagen och denna fest varade i åtta dagar. Disablotet var förbundet med alla svears ting och en stor marknad, Disatinget.
Det finns en hel del vädertydor kring denna dag. I Bondepraktikan kan man läsa att Göja ordnar grötalyse, det vill säga att man kan koka gröt till kvällen utan att det blivit helt mörkt. ”Nu skakar Göja sin tröja” kunde man förr säga om februari blev solig och mild. Men det innebar att mars å andra sidan skulle bli vintrig och kall. Man trodde också att ”då fru Göja flitigt rister sina blår blir det ett gott år”, dvs. om det blev rikliga snöfall i i februari så blev det en bra sommar.Fruktbarhet är kopplat till högtiden.
I Västernorrland sa man ”Kyndelmess tö, fruset korn och ruttet hö. Alltså om Kyndelmässodagen töade, skulle sommaren blir kall och hösten regnig. Ett keltiskt namn och begrepp på denna högtid är ”Imbolc” vilket betyder ”i magen”. Högtiden infaller den 2 februari och markerar början på våren.
Tidigare firades Disablot vid den fullmåne som uppenbarade sig under denna andra månad på året.Att månens utseende bestämde Disatingets inträffande avslöjar att denna högtid har urgamla anor. ”När månen går i fylle då skall Disatinget stå.” Denna regel var medtagen i de tryckta svenska handalmanackorna fram till 1800-talets inledning.
Lappnäsudden ligger några kilometer från Ivarsbjörke på östra sidan om Fryken. Här finns en 3000- årig bronsåldersplats.
Lappnäsuddens rösen med Tossebergsklätten och Fryken
De gravrösen som finns på platsen har använts ungefär mellan 1300/1400 f.Kr. – 400 e.Kr.
På platsen finns även en låg stenmur som antyder formen av ett hus. Detta är enligt arkeologer Värmlands största kulthus. Kulthuset på Lappnäsudden mäter 20 gånger 8,5 meter.
Kulthus
Kulthuset är placerat direkt på hälleberget omgivet av ett tiotal gravrösen. Exakt hur kulthus använts går inte att veta säkert men de har troligen använts för någon form av ceremonier.
Det är som ett inhägnat heligt rum. Kan det ha varit ett sätt att koppla de levande och döda till varandra? De levande på utsidan och de döda på insidan?
Jag är nyss hemkommen från en fin meditation och ceremoniellt arbete på platsen. Korparna kom flygande över mig, från norr mot söder. Kraftfullt och vackert!
På väg mot bilen fick jag ytterligare gåvor av naturen: svamp och grankåda. Jag känner mig så tacksam och rik att få ta del av allt detta vackra och att få bo och leva mitt i det.
Människor har sedan tusentals år gått till källor för att dricka av, och tvätta sig, i källvatten.
När källvatten rinner mot norr anses vattnet ha särskilt heliga och läkande krafter. I kristendomen kallas en sådan källa för trefaldighetskälla.
Vattnet i Frostbrunnsdalens trefaldighetskälla är grundvatten som strömmar med självtryck.
I botten av dammarna kan man se ett flertal ”kokande” punkter. Vattnet uppför sig artesiskt, det bubblar upp av det höga trycket.
Frostbrunnsdalen har under tusentals år varit en viktig samlingsplats, tack vare källvattnet. Ordet ”frostbrunn” kommer från fornnordisk tid. Dalen är en forntida offerplats och dess namn har satts samman med fruktbarhetsgudar som Frö, Fröj och Frej.
Frostbrunnsdalen är en 1,1 km lång dal. Källvatten strömmar fram i dalens släntfot och i ett flertal ”kokande” punkter. Det totala källflödet har beräknats till 150-200 liter/sekund.
Flora intresserade sig också för vattnets kraft.
Detta är en plats jag gärna besöker och känner ett behov av att återkomma till. För mig är kontakten med naturen och de läkande krafterna de viktigaste. Jag tar tacksamt emot vattnet och dess fina energier och använder det bland annat i tillverkning av mina blomsteressenser.
Vårfrudagen är den dag i kyrkoåret som Jungfru Marias havandeskap anses börja. Anledningen till att den 25 mars valdes som bebådelsedag var främst att detta var den officiella dagen för vårdagjämningen i äldre tid. Kyrkans lärde menade att världen måste ha skapats just vid vårdagjämningen och i samband med detta bör Kristus, Världens ljus, också ha avlats då. Det är exakt nio månader mellan vårfrudagen och juldagen de hedniska romarna firade ”den oövervinnliga solens dag”.
Vårfrudagen en katolsk ”Mariadag” som ännu lever kvar hos oss. Denna dag har fått en del gamla vårtraditioner knutna till sig. Vårfrudagen har en trana som kommer flygande med ett ljus i näbben. Med detta avses vårdagjämningen komma med ljusets ankomst.
Namnet Vår Fru har en lång tradition och är beteckningen på de frukbarhetsgudinnor vi omges av inom nordisk mytologi såsom Freja.
I svensk folktro har associationer gjorts till den jungfruliga renheten och man har då kommit att tänka på renhet i mera konkret mening. Vanlig är tron att vattnet vid den här tiden innehåller tvål eller ”en god lut för rengöring av kläder”. Smältvattnet ansågs som mjukt och användbart för tvätt och rengöring. På vårfrudagen bör kläder vädras, för då kommer det inte mal i dem.
I gamla bondehem gällde regeln att gårdsfolket skulle gå till sängs i dagsljus eller göra ifrån sig sysslorna i ladugården i dagsljus från och med vårfrudagen. Därmed sparade husbondfolket på talgdankarna. Man kom även att tävla om vem skulle komma först i säng, för den som gjorde det skulle först få sin gröda under tak. Den som sist i säng den dagen skulle bli senfärdig för resten av året och fick dessutom öknamn som ”vafferfisen, loppekungen eller lusborsten”. Man sade att ”tranan bär ljus i säng”.
I Värmland fick barnen ”springa trana” på vårfruafton eller ”tranekvällen” som är kvällen före vårfudagen. Barnen fick springa barfota i snömodden och värmde emellanåt fötterna på gödselstacken. Detta gjorde man för att få starka fötter inför sommarens barfotagång. En annan transed att var att anonymt kasta in ritade tranbrev till bekanta.
På vårfrudagen är våfflor en stående rätt och det beror på ett missförstånd orsakat av ett snabbt uttal av dagens namn: ”Våfferdagen” eller något likande. ”Våffeldagen” har blivit en vanlig beteckning istället för Vår Frus Dag.
”Om vår fru natten fryser till
kölden länge vara vill.
40 nätter skall det dröja
innan bonden sen kan plöja. ”
Här är ett recept på våfflor inspirerat från Hildegard av Bingen. Våfflorna blir frasiga och jättegoda!
3 dl dinkelmjöl
3 dl vatten
2 tsk honung (eller socker)
50 gram smör
1/4 paket jäst
1 krm salt
Smält fettet, häll i vatten. Blandningen skall bli fingervarm (37 grader). Smula i jäste. Bland i salt och honung. Rör om, låt stå tills det börjar jäsa. Vispa ner mjölet och låt jäsa 10-20 minuter. Hetta upp våffeljärnet, pensla första gången med fett. Häll i smet och grädda våfflorna gyllenbruna. Servera med sylt och grädde eller kesella.
