Tranafton och Vårfrudag

Tranafton och Vårfrudag

Vårfrudagen är den dag i kyrkoåret som Jungfru Marias havandeskap anses börja. Anledningen till att den 25 mars valdes som bebådelsedag var främst att detta var den officiella dagen för vårdagjämningen i äldre tid. Kyrkans lärde menade att världen måste ha skapats just vid vårdagjämningen och i samband med detta bör Kristus, Världens ljus, också ha avlats då. Det är exakt nio månader mellan vårfrudagen och juldagen de hedniska romarna firade ”den oövervinnliga solens dag”.

Vårfrudagen en katolsk ”Mariadag” som ännu lever kvar hos oss. Denna dag har fått en del gamla vårtraditioner knutna till sig. Vårfrudagen har en trana som kommer flygande med ett ljus i näbben. Med detta avses vårdagjämningen med ljusets ankomst.

Namnet Vår Fru har en lång tradition och är beteckningen på de frukbarhetsgudinnor vi omges av inom nordisk mytologi såsom Freja.

I svensk folktro har associationer gjorts till den jungfruliga renheten och man har då kommit att tänka på renhet i mera konkret mening. Vanlig är tron att vattnet vid den här tiden innehåller tvål eller ”en god lut för rengöring av kläder”. Smältvattnet ansågs som mjukt och användbart för tvätt och rengöring. På vårfrudagen bör kläder vädras, för då kommer det inte mal i dem.

I gamla bondehem gällde regeln att gårdsfolket skulle gå till sängs i dagsljus eller göra ifrån sig sysslorna i ladugården i dagsljus från och med vårfrudagen. Därmed sparade husbondfolket på talgdankarna. Man kom även att tävla om vem skulle komma först i säng, för den som gjorde det skulle först få sin gröda under tak. Den som sist i säng den dagen skulle bli senfärdig för resten av året och fick dessutom öknamn som ”vafferfisen, loppekungen eller lusborsten”. Man sade att ”tranan bär ljus i säng”.

I Värmland fick barnen ”springa trana” på vårfruafton eller ”tranekvällen” som är kvällen före vårfudagen. Barnen fick springa barfota i snömodden och värmde emellanåt fötterna på gödselstacken. Detta gjorde man för att få starka fötter inför sommarens barfotagång. En annan transed att var att anonymt kasta in ritade tranbrev till bekanta.

På vårfrudagen är våfflor en stående rätt och det beror på ett missförstånd orsakat av ett snabbt uttal av dagens namn: ”Våfferdagen” eller något likande. ”Våffeldagen” har blivit en vanlig beteckning istället för Vår Frus Dag.

”Om vår fru natten fryser till

kölden länge vara vill.

40 nätter skall det dröja

innan bonden sen kan plöja. ”

Här är ett recept på våfflor inspirerat från Hildegard av Bingen. Våfflorna blir frasiga och jättegoda!

3 dl dinkelmjöl

3 dl vatten

2 tsk honung (eller socker)

50 gram smör

1/4 paket jäst

1 krm salt

Smält fettet, häll i vatten. Blandningen skall bli fingervarm (37 grader). Smula i jäste. Bland i salt och honung. Rör om, låt stå tills det börjar jäsa. Vispa ner mjölet och låt jäsa 10-20 minuter. Hetta upp våffeljärnet, pensla första gången med fett. Häll i smet och grädda våfflorna gyllenbruna. Servera med sylt och grädde eller kesella.

God Vår Fru Dag!